Vi börjar samtalet med att upplysa om vilka vi är och vad vi önskar framhäva i ett medialt forum. Nämner även vissa källor som gjort det möjligt att komma i kontakt med dig genom i första hand mailkontakt för att sedan kunna få till ett tillstånd för den här intervjun.
R= Redaktionen
D= David
——————————-
R- Hur mår du idag fem år efter villkorlig frigivning från anstalten?
D- Tack jag mår bara bra jobbar och försöker hinna med att resa runt till vänner inrikes som utrikes.
R- Låter som ett fridfull tillvaro.
R- Vi har som du känner till varit i kontakt med din läkare på K.S Stockholm (karolinska sjukhuset) hon intygar och bekräftar det vi redan fått nys om, att du sedan 2009 är kemiskt kastrerad och kommer förbli så ett bra tag framöver är det rätt uppfattat av oss?
D- Ja, det stämmer kommer jag ihåg rätt var det November 2009, och ja det kommer förbli så.
R- Vad är det som gör att du känner dig så till freds med den här medicineringen?
D- Enkelt, det som varit min problematik försvann liksom direkt medicineringen började verka, det var en inställnings tid på kanske en månad drygt innan det blev bra. Men så bra som det blev och fortfarande är och ska förbli trodde jag aldrig att det skulle kunna bli.
R- Det måste kännas som en befrielse för dig att bli av med en sån här börda?
D- Jag kan lova dig, det går i ord inte att beskriva, därför har jag valt att genom samråd med min läkare försöka sprida detta budskap (alternativ) till folk med samma problematik. Folk som sitter häktade, på anstalter, samt även dom som kanske inte hunnit hamna där än.
R- Låter ju som en enormt stor utmaning och mycket god gärning för alla. Hur har du tänkt dig att genomföra budskapet så det når till rätt kategori människor?
D- Som jag nyss sa, så har jag kontakt med två stycken (kvinspar) Kriminalvårdsinspektörer på två olika anstalter samt en handläggare som arbetar på mottagningen på kumla anstalten, samt genom Cecilia min läkare, problemet är väl möjligheten att komma in på häktena. Där folk verkar vara mest hjälpsökande och ångestfyllda där det skulle kunna ha som störst genomslagskraft.
R- Bekostar du den här medicineringen helt själv, förstår att det kostar en del?
D- Ja från dag ett, och så kommer det förbli, går inte jämföra med något, kosta vad det vill. Problemet blir förstås för personerna som inte har den ekonomin, det ska jobbas på det med, målet är såklart att frivården/kriminalvården ska medverka till medicinering mot uppvisande av intyg och ha direkt kontakt med dom aktuella läkarna.
R- Vi har varit i kontakt med Kriminalvården i Norrköping, där vi fått framföra tankar och fundering kring ”kemisk kastrering”, det vi förstår är att det inte är alldeles enkelt, att i en svensk domstol kan man inte bli dömd till ett straff som innehar ”kemisk kastrering” i straffpåföljden. Allt måste gå på den frivilliga vägen. Personen vi pratar med på kriminalvården Norrköping säger dock tydligt att det vore en jättebra idè att få in det som ett alternativ inom kriminalvården. Dock säger personen vi pratar med att alldeles för få personer känner till den här metoden om ”kemisk kastrering” Helt klart skulle man sänka offerantalen både vad gäller barn som vuxna. För varje person som väljer den här metoden så minskar ju offerantalen ute i landet. Det gör att i det stora hela önskar jag att inom en tre års period ska Kriminalvårdens utvecklingsgrupper vara pålästa och ha full insikt och kunskap i detta. För att erbjuda den här metoden som en frivillig åtgärd för dom som vill ha den där extra lilla säkerheten.
D- Precis jag har genom lite mediala kontakter fått lite tips om olika sätt man gå tillväga på. Men viktigt är att i nuläget måste allt ske helt frivilligt på den aktuella personens initaitiv.
R- Vi har hört att du redan fått folk att söka kliniken i Stockholm för att få bukt med sitt problem genom denna metod.
D- Ja det stämmer har några som anonymt tagit kontakt med mig som jag egentligen bara länkat vidare, med gott resultat.
R- Du har i tidigare utlåtande sagt dig vara besviken på kriminalvården, stämmer det?
D- Alltså besviken, ja det kan man säga på det sättet att ordet kriminalvården står för delvis VÅRDEN, men tycker inte fullt ut att det stämmer, visst finns det en viss form av behandlingsprogram för olika typer av brottslighet/problematik. Men tror att har man en problematik/sjukdom så kan man inte genom psykolog prata bort det. Ligger du sjuk i en sjukdom så ringer man läkaren och medicinerar, inte ringer man en psykolog eller spå tant som ska trolla bort ”felet/problemet”.
R- När du säger det så känns det lite som självklart, men att få personerna att själv komma med insikt i sitt eget problem är enligt läkarna det som oftast är största motståndet.
D- Ja det tror jag med, och det var även mitt problem väldigt länge, hade jag vid mitt första felsteg fått reda på att det här alternativet fanns så kan jag med säkerhet säga att då hade det inte begåtts fler misstag. Men kriminalvården nämde inte ens denna varriant , för dom vill leverera goda statistiska resultat från sina egna programverksamheter på anstalterna runt om i landet. Framförallt vill man ha goda siffror på programverksamheten ROS (ett utvecklat sexualbrotts program som härstammar från Kanada med väldigt goda resultat, som reducerar återfallsrisker)
R- Men du har även gått igenom den programverksamheten eller hur?
D- Japp det gjorde jag under en sju månaders period, som bestod av två gruppträffar i veckan och ett enskilt samtal i veckan. Ett mycket bra program som är stenhårt inriktat på att minska risken för återfall av sexualbrott i allmänhet.
R- Men du kände dig inte nöjd och säker med det?
D- Nej! Kan på ren svenska säga att det kändes bra, men absolut inte som nån garanti på att det aldrig mer skulle hända. Därför valde jag att direkt efter V.F (villkorlig frigivning) att söka upp Karolinska sjukhuset i Stockholm och min läkare som då blev Cecilia Dehijne. Henne hade jag redan fått kontakt med genom tips av ett besök på häktet i Uppsala, så redan då hade jag bestämt mig då jag läst igenom fakta kring ”kemisk kastrering” Fanns inga alternativ.
R- Hur lång tid var du totalt på anstalten i Göteborg?
D- Från april 2008 till juni 2009 dvs 14 månader. Sen hem för att avsluta straffet i hemmet med fotboja och börja arbeta direkt.
R- Skönt att ha den möjligheten att ha ett jobb direkt i anslutning till avtjänat straff det är det inte alla som har enligt uppgift från kriminalvården Norrköping. Men du hade några jobb att välja på enligt uppgifter så där får vi säga att du hade det förspänt.
D- Ja tack och lov, jobbet har varit en stor del av min räddning, och ja det stämmer kunde välja mellan tre olika men valde lite genom praktiska själ samt så klart, det man trivdes bäst med innan strafftiden. Men att gå tillbaka till bilförsäljare på en bilfirma i Stockholm var länge lockande, något jag trivdes bra med. Så där har jag lite funderingar än idag om det skulle vara värt att testa på nått år igen.
R- Du har fått en del förfrågningar genom olika former av media, bla olika kända tv program som vill både träffa dig och ha dig med i olika former av live sändningar, men du har vänligt men tydligt avstyrt varför?
D- Ja det stämmer man kan säga att från 2010 har det varit en spridd bunt media förfrågningar som hör av sig med jämna mellanrum, men har aldrig riktigt känt mig intresserad. Dock så skrev Allehanda ihop en stor grej som precis skulle gå i tryck , men jag valde den gången att pausa, men som jag tidigare sagt, kan nog tänka mig nått längre fram, samma sak sa jag när båda kvällstidningarna hör av sig, så hur trevliga och vänliga dom än låter , och erbjuder det ena efter det andra så väljer jag att tacka nej tillsvidare. Får se vad tiden utvisar.
R- Okej hoppas du nån gång väljer att träda fram med den här kunskapen och erfarenheten du besitter, du skulle utan tveka göra många goda gärningar med det.
R- Avslutningsvis, önskar vi dig stort lycka till med spridningen och arbetet kring detta budskap och hoppas du får slagkraft inom kriminalvården för att minska sexualbrotten i vårt land.
D- Tack så mycket jag har en planerad resa till Karolinska i Stockholm i Januari. Såklart ska jag göra det jag förmår. Det är jag skyldig.
R- Tack för att du tog dig tid.
D- Tack själv.
